Föreningsutveckling och idrottspsykologi

Föreläsningar - Workshops - Egna publikationer - Idrottspsykologisk rådgivning

Låt barnen träna tillsammans! - Om mixade idrottsgrupper

Idrotten är en fantastisk del av samhället. Det är den plats vi lär oss socialt samspel, att lyssna, att uttrycka våra känslor och för många är den en av få platser där vi verkligen kan känna att vi hör hemma. Det är en plats att bygga karaktär och självkänsla på. Att lära sig acceptans och tolerans. Det är en plats för social samvaro, på ett sätt som är kan vara svårt att hitta någon annanstans. Mitt i allt detta finns det också någonting, som vi nog borde diskutera: Varför delar vi upp pojkar och flickor? Varför idrottar dessa inte tillsammans i ungdomsåren?

Om man ställer den frågan till folk får man nästan alltid samma svar: “Det är ju inte så konstigt egentligen. Killar är ju generellt starkare än tjejer rent genetiskt.” Svaret i sig må vara sant att rent biologiskt har män och kvinnor olika genetiska anlag vad gäller storlek och muskeltillväxt, men det är något skevt i den här debatten. Flickor mognar generellt sett snabbare och är därför (som grupp) både större och starkare än pojkarna en lång period. Innan man går in i tonåren syns inte lika tydliga skillnader. Ändå så delar man ofta upp idrottsgrupper långt tidigare än vid den tidpunkt det faktiskt finns tydliga biologiska skillnader grupperna emellan.

Skulle man ha samma diskussion kring skolan så är det klart färre som skulle hävda att vi har mycket att vinna på att dela upp i flickskolor och pojkskolor. Där råder det snarare en allmän övertygelse om att uppdelning skulle vara otänkbar, rentav skadlig, men när man talar idrott låter det annorlunda. Emellanåt anklagas idrottsrörelsen i Sverige för att vara trögföränderlig och frågan är om den anklagelsen inte stämmer i just det här fallet. Runtom i landet ser vi lag efter lag läggas ned, i brist på ungdomar som vill utöva idrotten. Hade vi varit bättre på att blanda grupper, oavsett kön, så hade man haft större chans att få ihop tillräckligt många för att kunna fortsätta att bedriva vår verksamhet. Inger Eliasson, idrottsforskare vid Umeå universitet, sätter saken i perspektiv i en intervju:

På arbetsplatser, på dagis och i skola, skulle det aldrig falla oss in att dela upp barn eller vuxna efter kön. Varför delar vi då upp efter kön i fotbollen och annan idrott?

Om vi nu leker med tanken att Inger Eliassons resonemang var verklighet och vi faktiskt upphörde med könsuppdelningen, vad skulle hända då? Skulle damidrottare som grupp kunna tävla mot herrarna?

En fransk forskargrupp undersökte det som kallas för "gender gap", hur herrarnas och damernas resultat skiljer sig åt rent statistiskt. Tittar vi närmare på ett antal sporter kommer vi se att det finns ett glapp bland resultaten. I t.ex. höjdhopp så hoppar herrarna ett antal centimeter högre. I 100m sprint så behöver damerna generellt ca en sekund till. På Vasaloppet skiljer det några minuter. Det finns givetvis resultat som avviker från denna tendens, men faktum är att herrarnas resultat oftast överstiger damernas. En del av svaret ligger rimligen i att herrar generellt sett har tillåtits idrotta medan damer förväntats stanna hemma och ta hand om familjen, att läkare gått ut med så tramsiga felaktigheter som att det skulle vara farligt för kvinnor att springa maraton och liknande. Det finns en hel del att diskutera redan där, men nu finns det alltså en studie där detta undersökts. I studien undersökte man resultat från tävlingar i vissa fall över hundra år tillbaka i tiden. Man skapade grafer över hur resultaten utvecklats över tid och dessa grafer vittnar sedan om den relativa skillnaden mellan herrarnas tävlingsresultat jämfört med damernas. Slutsatsen blev att damerna som grupp inte kan förväntas komma upp i samma nivå som herrarna. Det man ska komma ihåg är dock att detta handlade om idrotter med stark fysisk framtoning, som t.ex. friidrott, simning, cykling och skridsko och huruvida idrotter med en kombination av fysisk förmåga och psykisk/taktisk förmåga hade lämnat samma resultat går inte att fastställa.

Även om resultaten från studien är intressanta som sådana så säger de faktiskt ingenting om den ursprungliga frågeställningen: varför idrottar inte pojkar och flickor tillsammans under ungdomsåren? Att pojkarna, som i yngre tonåren faktiskt ligger efter flickorna i ren biologisk mognad, sedan går ikapp och om vad gäller det fysiska lämnar vi åt sidan. Nu idrottar barn sällan ihop i annat än knattelag, när det egentligen borde vara möjligt och rentav fördelaktigt ända upp i tonårsåldern. Då får föreningarna lättare i att sätta ihop lag och som en följd av det fler som stannar kvar inom idrottsföreningen. Avsikten med den här artikeln är att vara lite provokativ, för ibland behöver vi fråga oss varför vi gör som vi gör. En del är tradition. Vissa traditioner finns det fog för, men vissa baseras på rena fördomar. Föreställningar som inte nödvändigtvis stämmer. Är detta en av dessa föråldrade föreställningarna eller finns det faktiskt fog för att dela upp grupper innan tonåren? Borde vi låta barn idrotta tillsammans längre upp i åldrarna, både pojkar och flickor?

Artiklarna vi skriver sammanfattar en del av den aktuella forskningsbilden. De är skapade som ett diskussionsunderlag med målsättningen att ge dig som läsare inblick i idrotts- och hälsorelaterade frågor.

Nyheter
Vill du bli kontaktad av oss?

Beskriv ditt ärende direkt på Hälsostils kontaktsida