Föreningsutveckling och idrottspsykologi

Föreläsningar - Workshops - Egna publikationer - Idrottspsykologisk rådgivning

Vad alla ledare och tränare bör veta om motivation

Något av det allra viktigaste för oss människor är att känna motivation. Känner vi oss motiverade till att plugga så är det det vi kommer att göra. Känner vi oss motiverade att träna så kommer vi göra det. Om vi däremot inte känner oss motiverade att göra något så kommer vi förr eller senare att sluta med det. Det är därför det är så viktigt att ledare, tränare och andra runt omkring i idrottsvärlden vet vad man kan göra för att skapa motivation.

Kollar man på studier och statistik över varför unga väljer att sluta med sin idrott så syns flera olika svar. Brist på tid för andra aktiviteter, vänner eller skolarbeten, för stor känsla av elitsatsning, en kompis som slutat - orsakerna är flera. Idrotten slutar helt enkelt vara rolig och motivationen försvinner. I denna artikel ska fokus dock inte ligga på avhoppen utan på hur man som till exempel ledare eller tränare kan hjälpa till att bidra till motivation hos ungdomen.

I en rapport från Riksidrottsförbundet har man tittat närmare på motivationen bland unga idrottande. Vad är det som gör att man väljer att lägga så mycket tid på sin idrott? De flesta av de intervjuade tränar minst två gånger per vecka och lägger således flera timmar varje vecka på sin idrott. Ungdomarna själva säger att de gör det för att det är kul, men vad innebär ordet “kul”? En av de återkommande förklaringarna var att ungdomarna ville lära sig nya saker och utvecklas. Det kunde både handla om att lära sig helt nya saker man tidigare inte kunnat men även att kunna göra något bättre som man övat länge på. När ungdomarna får resonera vidare så är det många som även har upplevt obehagliga känslor, som till exempel illamående efter ett hårt pass, men att de alla efteråt har känt ett ännu större behag i tanken “jag klarade det”.

En annan sak som av ungdomarna nämns som en stor motivationsfaktor är tävlingsmomentet. Hur ska man då tänka kring motsägelsen att vissa njuter av tävlingsmomentet och vissa hoppar av på grund av att det blir för mycket satsning? Det man ska komma ihåg är att tävling och satsning inte alls behöver vara samma sak. När ungdomarna som nämner tävlingen som något motiverande och roligt så talar de om känslan att jobba hårt för att lyckas med sitt mål (att vinna) och ser man det på det viset så behöver dessa två inte alls vara motsägelser. Hur känner den personen som får sitta på bänken, medan någon annan får vara med och tävla om att få vinna? Det behöver kanske inte vara så att tävlingsmomentet i sig är problemet utan känslan av utanförskap när man själv inte får chansen att vara med på samma villkor. Detta leder oss rakt in på något annat som samma studie fann:

I intervjuerna återkom ungdomarna ofta till sina träningskompisar och vikten av att känna gemenskap i föreningen, både med de andra aktiva och med tränarna. [...] ”Det roliga” med idrotten var att dela upplevelser med andra.

För att vi verkligen ska kunna njuta av känslan att lyckas med något så behöver vi få kunna dela den med andra. Sitter man då på bänken för femte matchen i rad, så vore det inte långsökt att tänka att man kanske inte känner lika stark gemenskap vare sig med tränare eller med andra aktiva.

Ett annat sätt att stävja känslan av elitsatsning är hur många gånger i veckan man behöver träna. Allt som oftast stiger träningsmängden per vecka i takt med att vi blir äldre. Ser man till knatte-idrott handlar det ofta om någon timme per vecka, medan man i tonåren hinner komma upp i tre träningar i veckan, låt säga 90 minuter långa, plus match- eller tävlingstillfällen. Vi spenderar då fyra-fem gånger så mycket tid till vår idrott som vi gjorde när vi var små. I Riksidrottsförbundets undersökning har man frågat ungdomarna hur man kan göra för att motverka känslan av att det går åt så mycket tid till idrotten och ett av förslagen som ges är att ha någon träning i veckan som är frivillig. De som verkligen vill träna en gång till - för vi vet att även dessa individer finns - får göra det, medan de som känner att de vill prioritera något annat kan göra det den gången. Att också ha bra träningstider som varken är för sena eller för tidiga är också en viktigt punkt. Tyvärr är det sällan idrottsföreningarna själva som råder över detta utan i många städer råder en stor brist på lokaler för att utöva idrotterna.

Den sista punkten att ta upp är känslan att man kan påverka sin situation. Vi människor behöver känna oss sedda och uppskattade. Vi mår bra av att få göra våra röster hörda och bli lyssnade på. Detta är något som nämns som en av de största anledningarna till att man trivs eller inte trivs med sin tränare. Tränare som låter ungdomarna komma med förslag och lyssnar på hur de upplever situationer bidrar till en positiv känsla, att man kan påverka sin situation. Det är något som ungdomarna i studien vittnar om är en hjälp att hantera tävlingssituationer inom idrotten.

Så se till att ta hand om våra ungdomar i idrottsrörelsen. Låt idrotten vara kul för fler. Låt ungdomarna få tävla, men forcera inte ut någon för att du som tränare inte kan hantera risken för en förlust. Låt dem vara med att komma med förslag och lösa problem. Ge barnen chansen!

Hur arbetar er förening för att skapa motivation och hantera tävlingslogiken? Kommentera gärna på vår Facebook eller Instagram.

Nyheter
Vill du bli kontaktad av oss?

Beskriv ditt ärende direkt på Hälsostils kontaktsida